Dialog
Berätta först och främst med bilder
Många filmer innehåller mycket dialog - ibland för mycket. Försök berätta så mycket som möjligt med bilder. Om man lyckas berätta en hel film med bara bilder är det sedan fritt fram att leka med dialogen, vilket oftast blir spännande för publiken eftersom vi hela tiden vet vad karaktärerna menar, trots att de kanske pratar om något helt annat. Det kallas undertext och handlar om vad man egentligen vill ha sagt.
Tänk på att du skriver en dialog som ska framföras muntligt - ett tips är att läsa den högt så att du känner att den fungerar och låter naturlig. I filmmanus skrivs replikerna oftast ut som de låter - inte som de stavas. Exempel: skriv "dom" i stället för "dem", skriv "okej" istället för förkortningen "OK". När det gäller nummer så skrivs tvåsiffriga nummer ut, såsom "trettio". Tresiffriga kan skrivas som "300". Klockslag skrivs alltid ut (exempelvis "halv tolv").
Ett bra tips: stryk onödiga repliker i den första manus-versionen som inte för handlingen framåt och rensa bort onödiga scener ur din berättelse (de som bara är där för "skojs" skull).
En dialog som inte är bra känns oftast igen då den kan verka krystad, ologisk och berättar exakt vad publiken ser i bild, t ex. Att någon säger "det här är en bil" när man samtidigt visar en bil i bild eller att någon säger "jag sätter mig här" samtidigt som de sätter sig där de visat.
Oftast behöver man mycket mindre dialog än man kan tro, ordlös dialog kan vara väldigt dramatisk. När det inte finns fler ord att ta till berättar det en hel del om situationen. Andra exempel på dramatiska dialogväxlingar är när någon tvekar med att fortsätta prata. Andra kanske pratar desto mer när de är rädda. Genom tystnaden kan man också låta publiken tänka igenom det någon har sagt.
Om replikerna och handlingen säger exakt samma sak kan du stryka repliken eller tillägga något som ger ytterligare information om det som visas i bild. Man kan på det sättet få med dubbelt så mycket information genom att låta bilderna och dialogerna säga hälften var. Det blir dessutom mer intressant och utmanande för tittaren.
Sammanfattning:
- Avbruten dialog skapar spänning och förväntningar.
- Undertext är det man egentligen vill ha sagt, utan att säga det rakt ut.
- Tänk på att även tystnaden talar.
- Karaktärens handlingar är ofta viktigare än vad han eller hon säger.
- Om repliken säger samma sak som handlingen kan du stryka repliken.
- Låt bilderna och dialogen säga hälften var.
- Kill your darlings - stryk repliker som inte för handlingen framåt.
● Format
Manuset är uppbyggt av scener, det vill säga ett händelseförlopp som kan filmas i ett svep på samma plats. Om kameran följer en person genom ett antal rum, räknas detta dock fortfarande som en scen, men man måste då exempelvis skriva "kameran följer Erik genom hallen". Tidsförändringar ger också en ny scen, även om det rör sig om samma plats. En scen består (oftast) utav flera tagningar och scenerna bildar tillsammans sekvenser. I en scen beskriver man allting som händer i bilden, allt från rekvisita och handling till människor och dialog. Beskrivningen sker i presens (nutid).
Nedan finns exempel i bilder på ett manus med de olika delarna beskrivna:
1. Titeln skrivs ut med citationstecken mitt på förstasidan. Använd typsnittet Courier, 12 punkter genom hela manuset.
2. Författaren till manuset placeras under titeln.
3. Manusförfattarens adress. Om författaren tillhör ett produktionsbolag skrivs den adressen.
4. Slutligen, när manuset skapades och när sista uppdatering gjordes. Versionsnummer bör man också ange, annars kan man lätt blanda ihop gamla manus med nya.
5. Titeln skrivs med versaler längst upp, mitt på sidan.
6. Ny rubrik för varje ny scen, med scenens nummer, plats, tidpunkt och EXT (exteriör) för utomhustagningar eller INT (interiör) för inomhusscener. Scenen säger även om det är DAG eller NATT eller MORGON. Hur ljust eller mörkt det är skriver man i scenbeskrivningen.
7. Scenbeskrivningen — JOHN, en lång kille... — lyfter fram det som är viktigt i scenen (miljö, personer, ålder och hur situationen är).
8. Ljud skrivs med versaler.
9. Karaktärsnamnen skrivs ut med versaler första gången de dyker upp plus åldern direkt efter, därefter skrivs de som vanligt. Då vet man när en karaktär dyker upp för första gången.
10. Dialogen skrivs med indrag och med den talandes namn ovanför i versaler.
11. POV (Point Of View) är när kameran är någons ögon. POV är alltid en egen scen och skrivs endast ut om det har ett speciellt syfte.
12. ÖVERTONING och andra dylika övergångseffekter skrivs i högerkant med versaler.
13. Vid filmning inifrån och ut (t ex. genom ett fönster) börjar man scenrubriken med INT/EXT, respektive EXT/INT.
14. Om kameran ska följa en person genom olika rum och miljöer, utan scenbyten måste man skriva att kameran följer, kameran går före osv.
15. O.S. (Off Scene) utanför scenen, skriver man när ljud hörs från något som inte syns i bild.
16. Anvisning om hur en dialog ska uttalas eller hur en person ska agera medan han pratar skrivs inom parentes.
17. Använd så få kamerainstruktioner som möjligt och skriv dem med versaler. KLIPP TILL behövs egentligen inte skrivas ut.
18. FORTSÄTTER skrivs med versaler på högerkanten om den aktuella scenen fortsätter på nästa sida.
19. FORTSÄTTER skrivs i vänsterkanten som fortsättning på scenen på föregående sida.
20. V.O. (Voice Over) skriver man när man hör ljud och tal som inte finns med i scenen, t.ex. person som berättar.
21. INTERCUT är ett sätt att komma ifrån att behöva skriva en ny scen för varje ny replik som sägs mellan två personer som inte befinner sig i samma rum, t.ex. ett telefonsamtal.
22. (i telefonen) (i mikrofonen) (ur högtalaren) skriver man för att påpeka vad ljudet tar vägen eller kommer ifrån.
Bilderna är lånade från https://www.voodoofilm.org/ som är en superbra källa till information om allt möjligt inom filmskapande!
Comments