Vad är ett bra manus?
Film är ju en konstform och inte en exakt vetenskap, så det finns egentligen inga rätt eller fel svar, men det finns riktlinjer för hur man kan skapa bra manus och berätta sin historia på bästa sätt. Ett bra manus skulle kunna beskrivas som en berättelse som griper tag och får en att vilja veta mer, en berättelse som berör, gör en arg, förbannad eller upprörd - och som dessutom gör att vi undrar hur det ska gå och vad som ska hända med karaktärerna. För att vi ska bry oss om hur det går för personerna i berättelsen och vilja veta mer, krävs det bland annat att karaktärerna är sympatiska och/eller att vi som publik kan identifiera oss med dem.
En film behöver inte vara så komplicerad som man kan tro, det är snarare innehållet i berättelsen och den unika idén som är intressant. En vardaglig sak som t ex. att äta middag i köket kan göras hur roligt, spännande eller dramatiskt som helst.
Tips: Ha anteckningsblock i fickan/Gör anteckningar i telefonen. Bra idéer kan komma när man minst anar det. Därför kan det vara praktiskt att ha ett anteckningsblock och penna (eller använda telefonen), där man snabbt kan skriva ned sin idé.
● Fundera på din favoritfilm eller en film du sett nyligen. Vad handlade den om? Vad var bra/dåligt? Varför?
Några av byggstenarna i framtagandet av ett filmmanus:
● Synopsis: Synopsis är en kortfattad och tydlig beskrivning av filmen. I den förklaras huvuddragen i handlingen och hur historien är tänkt att berättas. Det är en bra idé att skriva en synopsis inför manuset, det är i synopsisen man ser om historien verkligen håller, och man vet precis i vilken ordning händelserna utspelar sig i historien när man sedan skriver manuset.
● Tema: Tema är ett ganska stort begrepp, det kan delvis innefatta vilken genre det handlar om, (exempelvis historisk biografi) samt mer vad själva filmen handlar om (exempelvis hämnd, eller blod är tjockare än vatten). Tema kan också beskrivas som vad en film handlar om på ett djupare plan; ett abstrakt begrepp, där temat kan vara t ex. förlåtelse eller . Intrigen, figurerna, miljön, berättartekniken och olika symboler i berättelsen är saker som tillsammans bidrar till att göra mottagaren uppmärksam på temat.
● Budskap: Det är inte nödvändigt för en film att ha ett budskap, men de flesta filmer har ett budskap eller något viktigt att berätta. Först och främst behöver man veta vad för något man vill föra fram - och på vilket sätt. Alla filmer har ett syfte, och det kan vara så enkelt som att man bara vill berätta en historia som fängslar och berör en publik, eller informera dem om den ökande växthuseffekten. Vad än syftet för din film är så handlar det alltid om varför man vill få fram sitt budskap.
● Karaktärer: Inom alla typer av berättande; film, TV, böcker osv. finns oftast olika typer av karaktärer representerade. De två vanligaste typerna är: - Protagonisten, eller huvudkaraktären, som är den som publiken tar ställning och sympatiserar för. Huvudkaraktären är oftast alltid i underläge i början av en film. Han eller hon har sämre förutsättningar än motkraften. - Antagonisten som är motkraften, eller den onda i berättelsen, driver filmen framåt genom att stå i vägen för protagonisten. Antagonisten behöver inte vara en människa, den kan vara ett djur, naturkatastrof eller liknande. En annan tredje typ av karaktär som ofta finns representerade är t ex. - Sidekicks eller hjälpare, för att den hjälper huvudkaraktären att utvecklas på det sätt den behöver för att nå en upplösning. (Denna tredje kraft måste heller inte nödvändigtvis vara en person utan kan vara en idé, händelse, eller liknande). För att en berättelse ska kännas trovärdig krävs trovärdiga karaktärer. Med trovärdig menar jag inte ”normal”, att karaktären måste vara som du och jag. Men det måste finnas någonting i karaktären som vi kan känna igen oss i. Tittaren måste kunna identifiera sig med karaktären för att kunna förstå varför den reagerar och handlar som den gör. För att bygga upp en trovärdig karaktär måste man känna till dennes bakgrund. Vad som motiverar, driver, och orsakar handlingar och reaktioner. Se exempel från en film. Hur presenteras karaktärerna? Vad vet vi om dem efter de första fem minuterna? Vad vet vi inte ? Vad kännetecknar olika sorters karaktärer? Hur känner man igen en hjälte och en fiende. Det goda och det onda? E.T. uppfattas som en trovärdig karaktär, fastän han är en utomjording. Inte så att vi förväntar oss att träffa på honom nästa gång vi går och handlar, men vi kan känna igen oss i hans känslor. Det är viktigt för en berättelse att vi inte känner igen oss bara i de goda karaktärerna utan även i de onda. Ingen är bara ond eller bara god. Skurkarna är ofta fler och är bättre förberedda. Orsaken till detta är att det är mer spännande att se en svag vinna över en stark och man hejar oftast på den svagare. Kanske för att man själv kan uppfatta sig som svag ibland och det är skönt att se att man kan vinna ändå. Alla har vi väl fantiserat om att vara hjälten i en spännande film. Men vem är då huvudkaraktären? Är det hjälten, den gode. Eller någon annan? Det är vanligt att säga att den som utvecklats mest under filmen är huvudkaraktären.
● Struktur: Struktur, eller dramaturgi, är en mall för hur berättelsen ska fortlöpa. Man formar sin berättelse enligt vissa riktlinjer och får därmed en berättelse som tekniskt sett fungerar enligt prövade modeller. I grund och botten går denna mall ut på följande:
- Börja med att ge din karaktär ett motiv eller mål, som att lösa ett brott eller bli förmögen genom aktieaffärer. - Skapa konflikt genom att placera hinder i vägen för karaktären - smarta brottslingar eller konkurrenter i affärerna. - Skapa framåtrörelse - ledtrådar och falska spår i kriminalgåtan eller ekonomiska framgångar och motgångar. - Sluta med att konflikten får en lösning (slutet behöver varken vara väntat eller lyckligt) - kriminalgåtan löser sig eller affärsmannen gör ett jätteklipp.
Dramaturgi är nödvändig för att göra en berättelse begriplig för tittaren och alla filmer är uppbyggda med en början, mitt och ett slut på ett visst sätt. Den klassiska dramaturgin är uppbyggd enligt tre akter, där första akten är själva presentationen av karaktärerna och handlingen. Akt två, är då man fördjupar sig i karaktären och huvudkonflikten, och slutligen upplösningen i akt tre.
● AKT 1 (början) - Anslag och presentation. Anslag - Fångar publikens intresse. Ger en föraning om filmens innehåll. Presentation - Var, när, och med vilka berättelsen äger rum.
● AKT 2 (mitten) - Fördjupning och konfliktupptrappning. Fördjupning - Går djupare än presentationen. Presenterar karaktärernas förhållande till varandra, deras livssituation, konflikter dem emellan. Leder berättelsen framåt. Konfliktens upptrappning - Olika krafter drar åt olika håll. Motsättningar som idéer eller kamp om makt över andra.
● AKT 3 (slutet) - Konfliktlösning och avtoning.
Konfliktlösning/Vändpunkt - Filmens klimax. Någon sida får övertaget och utnyttjar det.
Avtoning - Följderna av det som hänt vid konfliktlösningen. Konfliktlösningens konsekvenser. Ett bokslut.
Den dramaturgiska kurvans olika stadier:
Tänk om… En bra historia börjar ofta med frågan Tänk om…? Vi funderar ut en karaktär, situation eller händelse och undrar - Tänk om detta och detta hände? Exempel: Tänk om allt i vår verklighet bara var en hallucination skapad av datorer som tagit över världen? - Matrix Tänk om en vanlig pojke plötsligt upptäckte att han egentligen var en trollkarl? - Harry Potter Tänk om ett träsktroll och en åsna gav sig ut på ett äventyr för att rädda en förtrollad prinsessa och övervinna en ond härskare? - Shrek
Genom att fråga sig detta kan man skapa unika, intressanta karaktärer eller situationer - eller både och.
Motivation Ge din huvudkaraktär en tydlig yttre motivation. Med detta menas - vad vill din karaktär uppnå vid filmens slut? Det är viktigt att denna motivation dess mål är klart och tydligt, det hjälper även till när du ska skriva ditt manus och de olika scenerna, kolla alltid att varje scen stämmer överens med den yttre motivation du bestämt för din huvudkaraktär. Vad som sedan gör filmen intressant är vilket/vilka hinder som kommer i karaktärens väg för att uppnå sitt mål - och vad för konflikt/er som uppstår. Ett bra sätt att formulera en historia med ett tydligt mål för huvudkaraktären är: “Detta är en film om en …………………..…….. som vill ……………………………”.
Tips från manusförfattare:
“Jag börjar med att reda ut mina karaktärer. Vad vill de? Vad är de rädda för? Sedan låter jag dem råka ut för så mycket konflikter som möjligt under deras resa mot att antingen få det de vill eller misslyckas med det på ett dramatiskt sätt. Men först och främst måste jag veta vilka karaktärerna är. Jag måste veta allt om dem.”
“Berättar man för mycket blir tittarna uttråkade eftersom filmen skriver dem på näsan. Berättar man å andra sidan aningen för lite blir de uppmärksamma och börjar gissa eller själva fylla i luckorna, vilket är ett mer tillfredsställande sätt att uppleva en film eftersom fantasin aktiveras.”
“Alla karaktärer har ett mål. Det är författarens uppgift att låta dem uppfylla sina mål, leda dem genom handlingen och knyta ihop säcken för karaktärerna. Vare sig det blir lyckligt eller inte så är det viktigt att det blir något slags avslut. De måste få sin chans att göra och säga det de vill.”
“Att komma ihåg är att film är en konstform och inte en exakt vetenskap. Filmer är inte stöpta efter en form. Om man pratar om film utan att ha detta i åtanke kommer man ibland att ha fel. Regler är till för att brytas och på så sätt överraska tittaren. En människas upplevelse och åsikt om hur de uppfattat en film kan därför aldrig vara fel.”